Vet ni en sak?? Jag har glömt att berätta för er att innan jag fick Conny eller rättare sagt innan jag opererade min rygg så hade jag en egen häst. Ungefär iaf, han blev min och mammas häst när min syster köpte Tessie. Han var en varmblod, de hade försök att göra en travare av honom vilket inte funkade. Min andra syster Amanda hade honom först, men jag tror hon tröttnade på honom. Så jag fick ta hand om honom, vi älskade varandra och hade jätte kul ihop. Vi bus red och gjorde massa med saker. Men jag tror det var innan jag opererade mig så sa mamma att vi var tvungna att sälja honom. Fast jag ville inte det, och jag försökte med allt. Men mamma hade bestämt sig, det var nog den jobbigaste tiden i mitt liv. Jag ville ju inte att han skulle åka ifrån mig, jag var jätte arg på min mamma och ville alls prata med henne. Så jag började gråta och stängde in mig på mitt rum, tårarna sprutade efter hon hade sagt det. (vilket det gör nu oxå, jag saknar honom). Men efter några dagar hade jag förstått att jag inte kunde ändra på henne beslut. Mamma berättade då varför hon var tvungen att sälja honom, och det var inte för att göra mig ledsen. Men som jag skulle operera min rygg så ville inte hon att jag skulle skada mig efteråt. Och som han var försök till travare, så kunde han inte riktigt galoppera utan att sparka bak ut. Vilket ofta gjorde så att jag ramlade av honom och slog mig ett antal gånger, och det skulle ta ett tag för mig att läka innan jag skulle kunna sätta mig upp på häst ryggen igen (6månader). Och mamma red inte honom och min syster hade sin häst, så vi hade inte riktigt tiden att lära honom galoppera. Så vi sålde honom, eller rättare sagt mamma gjorde det och jag grät. Men mamma lovade att jag skulle få en häst sen efter operationen, vilket jag faktiskt sket i då efterso ända hästen jag ville ha var Peggen. Men i nuläget är jag rätt glad över att vi sålde honom. Han fick det bra där han hamnade, fast han såldes efter ett tag igen. Min syster hittade honom på annons och jag sa att vi kunde köpa honom. Men det blev inte så, och jag är rätt glad över det. Nu vet jag hur ont jag hade efter operationen och jag har nu, så jag skulle aldrig klara av att bli avkastad. Och han skulle bara få stå i 6 månader vilket jag inte heller ville att han skulle göra. När dagen kom och de skulle åka och lämna honom i sandviken så frågade mamma om jag ville med och säga hejdå. Men jag klarade inte av det, att säga hejdå till en häst man verkligen älskar för man har inte tid eller pengar för att de bara ska stå är jobbigt. Så den dagen sa jag att om jag skaffar en häst gård sen så lovar jag att jag ska ha kvar alla mina hästar spelar ingen roll om den bara kostar pengar.
Jag är glad över att jag har Conny nu, han är underbar och jätte fin.
Men såklart saknar jag Peggen också, jag hoppas att han har det bra vart han nu är. Undrar om man typ kan göra en kontakt annons och hitta honom. Fast jag vill förmodligen inte ens veta vart han är eller hur han har det för jag kommer bara börja gråta åt.
Här är några bilder på honom.
Peggen hoppar hinder, detta bild är från annonsen som min
syster hittade. De hade lärt honom hoppa, riktig fin kille.
Jag glömmer dig aldrig Peggen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar